Fri skritt är en vilande rörelse, där hästen lämnas fullkomlig frihet från tygeln och tillåts att sträcka ut hals och huvud. Tygeln ska hänga fritt. Lösgjordhet i bog- och höftparti samt ryggverksamhet tilsammans med ett tydligt övertramp anger kvalitén i den fria skritten.

 

Ökad skritt ska vara så vägvinnande som möjligt utan att fotflyttningen blir överilad eller oregelbunden. Bakhovarna ska sättas klart framför framhovarnas spår. Ryttaren ska lämna stor frihetåt hästens hals och huvud men med sträckt tygel bibehålla kontakt med hästens mun. Hästens nos bör ej vara lägre än dess armbåge.

 

Mellanskritt ska vara lösgjord och regelbunden. Hästen ska röra sig livligt men avspänt och med eftergift på tygeln, men tillåtas pendla med huvudet i  takt med fotflyttnigen. Bakhovarna ska sättas framför framhovarnas spår.

 

Samlad skritt ska kännetecknas av att bakbenens uppbärande kraft tas mer i anspråk. Benen ska lyfta mer energiskt och som en följd av hästens ökande resning, med bibehållet lätt och mjukt stöd på bettet ska en, i förhållande till övriga skritter, tydlig förkortning av steglängden ske. Bakhovarna sätts bakom, i (eller för hästar med stort övertramp i ökad - och mellanskritt) något framför den samsidiga framhovens tramp. Kravet på steglängdens förkortning i samlad skritt avpassas efter dressyrståndpunkten och skärps ju högre upp i klasserna hästen kommer.