Förvänd galopp innebär att ryttaren t ex på ett böjt spår till höger rider hästen i vänster galopp. Vid ridning av  förvänd galopp ska hästen vara ställd åt galoppsidan. Hästens byggnad tillåter den inte att böja ryggraden i linje med det böjda spåret varför bakbenen kan komma "utanför" frambenens spår. Ryttaren ska försöka begränsa denna avvikelse så mycket som möjligt utan att störa galopprytmen. Detta innebär, att om den förvända galoppen på en mindre båge är av god kvalité, kan en svag dubbelspårighet tolereras. 

 

Enkelt byte är ett byte av galopp, där hästen tas ner i skritt och efter 3 - 5 steg omedelbart sättas i andra sidans galopp. Hästen ska utföra det enkla bytet med bibehållen balans och utan något inslag av travsteg. 

 

Galoppombyte i språnget ska utföras i ett och samma galoppsprång. Galoppombytet ska genom balans och framåtbjudning vara rakt och vägvinnande. Kvalitén på bytessprånget ska vara minst densamma som den galopp som föregår galoppombytet. Hästen ska efter galoppombytet galoppera i samma rytm, tempo och balans som innan galoppombytet.

 

Vid galoppombyte i serie gäller att galoppombytena ska vara raka och hästen ska, med bibehållen rytm och balans, utföra galoppombyten av samma kvalité åt båda håll. För att inte hindra flytet i galoppombytesserier, kan tempot vara något högre än vad som annars är föreskrivet för samlad galopp. '

 

För galoppombyten i olika språng gäller: 

i varje språng - hästen byter direkt efter det den landat efter föregående galoppombyte. 

i vartannat språng - efter det inledande galoppombytet ska hästen ta ett galoppsprång till i samma sidas galopp innan nästa galoppombyte sker.

i vart tredje språng - efter det inledande galoppombytet ska hästen ta två galoppsprång till i samma sidas galopp innan nästa galoppombyte sker.

i vart fjärde språng - efter det inledande galoppombytet ska hästen ta tre galoppsprång till i samma sidas galopp innan nästa galoppombyte sker.

  

Arbetsgalopp är en galopp som ligger mellan samlad galopp och mellangalopp. I arbetsgalopp ska hästen med god aktivitet i bakbenen men utan krav på mer samling än vad det innebär att hästen är på tygeln, röra sig balanserat och rytmiskt.

 

Samlad galopp kännetecknas av ökat engagemang i bakbenen och ökad lätthet i framdelen. Tempot är lägre än i arbetsgalopp. Galoppsprången förkortas men ska visa mer höjd i fram. Balansen förbättras och hästen blir därigenom smidigare. 

 

Mellangalopp ligger mellan arbets- och ökad galopp. Hästen ska röra sig med ökat påskjut från bakbenen och i något livligare tempo än i arbetsgalopp samt med en moderat ökning av språnglängden vinna mer mark. Ryttaren ska tillåta hästen, att på tyglen, flytta fram nosen längre framför lodplanet samt länga sin hals något. Galopprytmen ska bibehållas.

 

Ökad galopp känneteckans av att hästen med bibehållen rytm genom ökat påskjut från bakbenen maximalt ökar språnglängden och därigenom vinner mer mark. Hästen ska förbli på tygeln men ska, utan att "luta sig" emot bettet visa en något längre och friare form.

 

Förlängd språnglängd ligger mellan arbets- och mellangalopp. Denna form av galopp visas där hästens utbildningsståndpunkt inte medger mellangalopp. Förlängd språnglängd ska utföras enligt beskrivningen för mellangalopp, men med en måttligare längd av språnget.

 

 

 

Arbetstrav ska kännetecknas av att hästen rör sig lösgjord och i jämnvikt på tygeln med lika steglängdi ett väl avvägt och ganska friskt tempo. Hästens form avpassas efter dess utbildningsståndpunkt. Denna form av trav ligger mellan samlad- och mellantrav i vilken en häst som ännu ej utbildats i samling, ska visa en väl balanserad och aktiv trav med framåtbjudning och engagerat bakbensarbete.

 

Samlad trav ska skiljas från arbetstrav genom en ökning av framdelens lätthet till följd av mer undersatta och böjda bakben samt ett något långsammare tempo. Hästens steglängd förkortas i förhållande till arbetstrav. Hästen ska med lätt framdel och bibehållen rytm röra sig med ökad schwung. Hästens vilande i steget med svävning som följd är felaktigt. 

Mellantrav ligger mellan arbets- och ökad trav men är till sin karaktär "rundare" än den ökade traven. Hästen ska röra sig med ökat påskjut från bakbenen och i något livligare tempo än i arbetstrav samt med en moderat ökning av steglängden. Ryttaren ska tillåta hästen att föra nosen något längre framför lodplanet än i arbets- och samlad trav.

Ökad trav ska kännetecknas av att hästen med liksidig steglängd, där de diagonala benparens skenor är parallella, ökar sin steglängd så mycket som möjligt så att den med ett tydligt övertramp vinner mer mark. Detta åstadkoms genom kraftigt påskjut från bakbenen. Hästen ska förbli på tygeln men ska, utan att "luta sig" mot bettet visa en något längre och friare form. Genom god bogfrihet ska framhoven sättas i marken på den punkt, mot vilken den är på väg i stegets längsta moment. Ökad trav ska vara balanserad, rytmisk och fri från spänning.   

Förlängd steglängd ligger mellan arbets- och mellantrav. Denna form av trav visas där hästens utbildningsståndpunkt inte medger mellantrav. Förlängd steglängd ska utföras enligt beskrivningen för mellantrav, men med en måttligare lägning av steget.

 

 

  

Fri skritt är en vilande rörelse, där hästen lämnas fullkomlig frihet från tygeln och tillåts att sträcka ut hals och huvud. Tygeln ska hänga fritt. Lösgjordhet i bog- och höftparti samt ryggverksamhet tilsammans med ett tydligt övertramp anger kvalitén i den fria skritten.

 

Ökad skritt ska vara så vägvinnande som möjligt utan att fotflyttningen blir överilad eller oregelbunden. Bakhovarna ska sättas klart framför framhovarnas spår. Ryttaren ska lämna stor frihetåt hästens hals och huvud men med sträckt tygel bibehålla kontakt med hästens mun. Hästens nos bör ej vara lägre än dess armbåge.

 

Mellanskritt ska vara lösgjord och regelbunden. Hästen ska röra sig livligt men avspänt och med eftergift på tygeln, men tillåtas pendla med huvudet i  takt med fotflyttnigen. Bakhovarna ska sättas framför framhovarnas spår.

 

Samlad skritt ska kännetecknas av att bakbenens uppbärande kraft tas mer i anspråk. Benen ska lyfta mer energiskt och som en följd av hästens ökande resning, med bibehållet lätt och mjukt stöd på bettet ska en, i förhållande till övriga skritter, tydlig förkortning av steglängden ske. Bakhovarna sätts bakom, i (eller för hästar med stort övertramp i ökad - och mellanskritt) något framför den samsidiga framhovens tramp. Kravet på steglängdens förkortning i samlad skritt avpassas efter dressyrståndpunkten och skärps ju högre upp i klasserna hästen kommer.

 

 

 

 

 

Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning för ryttaren. Hästen ska ge intryck att den av sig själv utför rörelserna. Genom systematisk stegring av gymnastisk arbete ska muskulaturen och ledgångarna ges sådan styrka och elasticitet att hästen under ryttaren kan röra sig med bibehållen balans. Detta visar sig i fria och spänstiga gångarter, i likformihet, lätthet och ledighet vid rörelsernas utförande. Hästen ska snabbt, mjukt och villigt följa ryttarens, så vitt möjligt, omärkliga hjälper. Hästens bakben ska i alla gångarter röra sig energiskt. Vid minsta anfodran av ryttaren ska bakbenens framåtdrivande eller uppbärande kraft ökas.

Hästen ska vara på tygeln. Såväl på stället som under rörelsen ska den, med väl inrättad bakdel, så att bakbenen följer med frambenens spår och med eftergift, ständigt bjuda framåt. Ryttarens han ska hålla en jämn, lätt och mjuk förbindelse med hästens mun. Med stadigt huvud och fritt buren hals, där nacken som regel är högsta punkt, samt med nosen i eller något framför lodlinjen, ska hästen stödja lika på båda tyglarna. Med sluten mun och med tungan under bettet, ska den lungt tugga på detta.