Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning för ryttaren. Hästen ska ge intryck att den av sig själv utför rörelserna. Genom systematisk stegring av gymnastisk arbete ska muskulaturen och ledgångarna ges sådan styrka och elasticitet att hästen under ryttaren kan röra sig med bibehållen balans. Detta visar sig i fria och spänstiga gångarter, i likformihet, lätthet och ledighet vid rörelsernas utförande. Hästen ska snabbt, mjukt och villigt följa ryttarens, så vitt möjligt, omärkliga hjälper. Hästens bakben ska i alla gångarter röra sig energiskt. Vid minsta anfodran av ryttaren ska bakbenens framåtdrivande eller uppbärande kraft ökas.

Hästen ska vara på tygeln. Såväl på stället som under rörelsen ska den, med väl inrättad bakdel, så att bakbenen följer med frambenens spår och med eftergift, ständigt bjuda framåt. Ryttarens han ska hålla en jämn, lätt och mjuk förbindelse med hästens mun. Med stadigt huvud och fritt buren hals, där nacken som regel är högsta punkt, samt med nosen i eller något framför lodlinjen, ska hästen stödja lika på båda tyglarna. Med sluten mun och med tungan under bettet, ska den lungt tugga på detta.